Fototankar:

Bilder med människor på har under åren varit en av mina svagheter. Jag varit svag för uppdragets natur och lockad av samspelet mellan fotograf och aktör. Hela tiden har jag också velat förbättra mina egna egenskaper, såväl med övning som med ren teori.
   Mitt motto, -"att ta bilden en tiondels sekund innan jag tror att den ska tas", har visserligen hjälpt mig att fånga många betydelsefulla och tänkvärda kort. Samtidigt har jag hamnat i riskzonen till att stressa mig själv mot avtryckaren. Att fånga tanken och personernas tänkande på bild kräver inte bara snabbhet utan i synnerhet ett tålamod att våga vara förutseende.

Jag finner stor skillnad på de tagningar då man kan stå lite vid sidan av för dokumentation och de man ska interagera tillsammans med modellen. I den sistnämnda av fotograferingsformerna ökar kraven på att både vara lyhörd för modellens tankar och ens egna visioner. Mest spännande är nog de nakenfotograferingar (ett fåtal) som jag hjälpt till med under mina år. Ibland står man bara ett steg ifrån den perfekta bilden, fast, paralyserad av stunden, och ändå så nära den perfekta bild och stämning som även modellen önskar sig. De riktigt bra fotograferna vet att hela tiden finna nya vyer, att söka och inte alltid nöja sig med den första tanken och vyn. Även här har ljuset en avgörande betydelse för slutprodukten. Kan ljuset ge bilden liv och djup är mycket, mycket vunnet...

Bilder:

Den något större bilden, i övre vänstra hörnet, fångades en sommarnatt år 2007 i samband med lite allsång utanför en campingstuga. Förberedelsetiden blev mycket knapp, men resultatet precis vad jag önskade mig. Många verkar likt mig ha blivit fängslade av blicken hos Rebecka och den perfekta ljusspeglingen i just ögonen. Jag brukar kalla bilden:
-"Ett ögonblick i sommarnatten"...

De lite mer vinterbetonade bilderna är tagna tillsammans med ett Ungerskt par, Emese och Janos, under en kall februaridag år 2009. Goda exempel på bilder som lyser av gemenskap och tillhörande värme i vinterkylan.
   Emese något dolda ansikte fångar en känsla och ett uttryck som ofta gör sig tydligare och mer uppmärksammat i dold form jämfört med om man alltid stävar efter att fånga hela och oskymda ansikten. Att till exempel kräva leenden vid vart fotograferingstillfälle gynnar fotokonsten föga, i mitt tycke. Det naturliga och spontana blir här mitt motto...

En varm sommardag ute på havet blev ljusförhållandena plötsligt riktigt gynnsamma för porträttfotografering. Att det någon timma senare även skulle börja falla regn bekymrade mig föga då. Det hade ändå varit av de bästa sommarhelgerna med underbara solnedgångsfotograferingar osv. Regnet just denna dag blev dessutom högst kortvarigt. Tittar man noga syns havet, molnen och även segelbåtens bom i solglasögonens spegelbild. Jag myser av sommarkänslor var gång jag ser denna bild på Anki...

Nederst till vänster har vi min underbara vän Evelina. En riktig talang framför kameran. Tacksam att fotografera såväl välförberett som oförberett.
   På denna bild är fönstret nära. Utomhus har det precis slagit om från vackert sommarväder till ett riktigt kraftigt skyfall. Under tiden Evelina beundrar detta och lyssnar till ljudet av vattnet som kastar sig mot marken, passar jag på att beundra och föreviga henne...

Bilden längst ned till höger lämnar jag fri för tanken. Hos mig är det en favorit fångad på en av jordens mest besökta platser, Eiffeltornet i Paris, sommaren 2008.