Fototankar:

Konsten att fånga rörelser på bild kan fascinera mig i timmar. Det största problemet är bara att ytterst få motiv håller sig framme så pass länge. En spinnrock eller ett vattenfall ger goda möjligheter till experiment, men händelser med djur, människor och fordon bjuder helt andra krav. Erfarenhet blir här ett av ledorden. Att veta om bilden ska frysas, (ögonblicksbild) eller tillåtas bli mer diffus på sina ställen i en tydlig rörelseoskärpa.

Sker dessa beslut även i svagt ljus, begränsas snabbt möjligheterna till flexibilitet. Svårigheterna ökar i viss mån och risken att falla offer för att vilja mer än man klarar av (på fri hand) blir uppenbar. En räddning kan då vara riktigt ljusstarka objektiv, höga ISO-värden och andra lite mer kunskapskrävande avsteg. Variationer som alla ger sin del av fotograferingskonstens stora charm. En grynig lite oskarp bild kan ibland vara så mycket mer tilltalande än den frysta och nästan helt förutsägbara bilden. Att våga sig på nya grepp och framför allt att våga misslyckas blir här mitt motto. Blixten kommer visserligen fram lite då och då, men oftast då ögonblicket inte tillåts gå förlorat eller sedan jag insett mina begränsningar. Något som dock kan ta sin tid...

I ovan diskussion har jag visserligen presenterat blixten lite som en nödlösning och ett "sista alternativ". Detta är dock bara en halv sanning. För har du möjlighet att laborera med ljussättning och tillföra ljus på precis de ställen som önskas, ja då lovar jag att blixten (många sådana) öppnar nya världar och nya möjligheter för dig. Men åter igen, nya erfarenheter och digra lärdomar kommer att möta dig även längs denna ljussatta och lagom belysta stig...

Bilder:

Min systers dotter var väl medveten om sitt mobilkap när denna ögonblicksbild togs. Hade det inte vart för vetskapen av dess värde hade hon mer än gärna lagt beslag på den. Men istället sökte hon uppmärksamhet för att kunna återlämna fångsten till ägaren, i detta fall hennes mamma...

På nästa bild har mor och dotter blick för ungefär samma sak. Ett ögonblick på altanen hos mina föräldrar en vacker sommarkväll...

Evelina är verkligen fotograferad i farten. En bild som jag blev mycket stolt över, då det verkligen var en bedrift att både fånga själva mobilsamtalet i en talande stillbild och dessutom få henne skarpt avtecknad. Detta samtidigt som jag själv skulle försöka hinna med i samma takt fram emot ett efterlängtat möte vid norrlandsnattåget om morgonen på Stockholm central...

Efter lite laborerande med min egen positionering fångade jag Angus bolltillslag och rörelse på ett för mig tilltalande sätt. En riktig actionbild i mitt tycke...

Kärleken mellan mor och dotter fångad i en ögonblicksbild. Frida var inte medveten om kameran, men blev glad över bilden när den väl fångats. Den talar ganska mycket för sig själv...

De två spontant tagna barnbilderna får avrundningsvis beteckna två olika sinnestämningar. Båda är i min mening nyfikna av sig på ett aktivt sätt. Men ett av barnen behandlar troligtvis fler frågetecken än det andra? Den tyska turisten på stranden har troligtvis redan sin grundtolkning av omgivningen klar för sig. Kanske bollas därför en mängd utropstecken i hjärnan istället? Vem vet?
   Tankeväckande ögonblicksbilder är det hur som helst...